Smärtlindring

Söndag 9 augusti 2009 kl.04.50. Värken sprider sig i kroppen som en löpeld och den går inte att stoppa det går bara att försöka lindra. Det märkliga är att den håller på att sprida sig till själen också. För att lindra den smärtan är det bästa sättet hur kan jag lindra smärtan för andra? När jag tänker på vad man skulle kunna åstadkomma genom att bara finnas för någon. Vilken kraft det skulle vara. I min hjärna finns det något som hela tiden gör sig påmint. Vad hade jag gjort om jag inte blivit sjuk? Jag tror inte jag skulle bry mig så mycket. Jag skulle nog tänka mer på vad som vore roligt och njutbart för dagen och kanske vara bekymmersfri. Det var nog kanske meningen att jag skulle bli sjuk men det tog fel vändning. Det blev värre än som det var tänkt. Nu säger säkert någon att så får du inte tänka. Man straffas inte med sjukdom som tillrättavisning. Kan tänkas men för många är det en sanning. Hoppas att man blir tagen ur den villfarelsen. Men en sak är säker det ger lindring att bry sig och sända ett leende till någon annan som kan få uppleva att dom finns. Jag skulle vilja säga så mycket men nu börjar orden nästan snubbla på varandra så det får vara nog för idag. Carpe diem