måndag 13 juli 2009
Benlöshet??
Måndag 13 juli 2009 kl.05.10. Med en viss svårighet tar jag mig ur sängen. Någonting har hänt under natten . Det var svårt att få styrsel på benen. Nu har troligen cancern angripit ryggkotorna och påverkar ryggmärgen så benen håller på att kopplas bort.Jag får kontakta sjukvården så fort som möjligt så det inte bär iväg för långt. Hoppas att det inte är det jag befarar, för då blir det verkligen problem,en förlamning så benen slutar att fungera. Jag hoppades att det inte skulle gå så fort. Vetskapen att det skulle ske har funnits men man skjuter sådan vetskap framför sig. Man vill ju tro att det inte ska drabba sig själv. Nu blir det att invänta vad dessa kunniga människor har att säga. Det blir väl det vanliga svaret tyvär det går inte att göra något utan bara försöka lindra. Jag är ju inte fullt så glad idag. Men dagen skall ändå mötas och det på både gott och ont. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
God morgon Gösta! Birgitta här
SvaraRaderaLäser din dagbok, det gör ont att läsa. Tycker att du är tapper som kan se din svårighet på ett beundransvärt sätt. Kanske de duktiga inom sjukvården kan hjälpa dig att få en någorlunda dag. Mina tankar är hos dig.
Kram Birgitta
Tänker på dig och önskar att du får god hjälp mot dina smärtor.Du är en tapper man.
SvaraRaderaKramar till dig.
Skickar en bamsekram via cyberrymden till dig Gösta! Inga
SvaraRaderaDet är svårt att läsa om hur du bara blir sämre o sämre. Har du ingen från vården som kommer o ser till dig. Du har ju ganska långt till sjukhuset (Östersund väl?) så det vore ju en välgärning om du slapp åka. Det gör ont i mig att se hur du har det nu. Man kan väl önska att det är något tillfälligt. Kramar. Carpe diem.
SvaraRaderaKära Gösta!Vet att jag inte kan ge nån tröst,men du finns i allas våra tankar.Tack för att du delar med dej/Kramar från..åxå en Birgitta
SvaraRaderaOj oj Gösta vad det gör mej ont att läsa om Dina farhågor om benlösheten...Jag har frågat mej tusentals månger under detta år tillbaks ..varför varför ska människor behöva gå igenom allt detta onda...denna ovisshet om vad kommer sen är så vidrigt att stå bredvid som anhörig och inte kunna göra något..Att se hur Ni sjuka lider kan göra en galen...Om Du bara visste Gösta vilket bollplank Du blivit för mej..Du har blivit den värdefullaste för mej och många många ..Jag kan lite bättre förstå..hur man som cancersjuk tänker nu..
SvaraRaderaMen hoppas Du får all hjälp och lindring som finns i världen nu ...Jag skickar Dig en stor stor kram på detta sätt....Ulla.